O store Gud

1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord,
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn,
då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under,

som Gud har gjort sen förste Adams tid,

hur nådefull han varit alla stunder

och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,

då brister själen ut...

5. Och när jag vet hur Kristus lät sig födas

och hur han frälste, hjälpte överallt

och hur han lät sig till försoning dödas

och uppstå i förhärligad gestalt,

då brister själen ut...

6. När tryckt av synd och skuld jag faller neder

vid Herrens fot och ber om nåd och frid,

och han min själ på rätta vägen leder

och frälsar mig från all min synd och strid,

då brister själen ut...

7. När en gång alla tidens höljen faller,

och jag får skåda det jag nu får tro,

och evighetens klara klockor kallar

min frälsta ande till dess sabbatsro,

då brister själen ut...